Barnets rättigheter

Under första världskriget kunde barn betraktas som fiender och straffas. Detta kunde inte en kvinna i England vid namn Eglantyne Jebb förstå. Efter kriget började hon att arbeta för barns rättigheter som mynnade ut i FN:s konvention om barnets rättigheter. Hon menade att det inte är barn utan vuxna som startar krig och elände i världen och att det sedan blir barnen som blir värst drabbade.

Konventionen om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Sverige anslöt sig 1990 och nu har så gott som alla världens länder, utom USA och Somalia, anslutit sig till den. Det betyder att länderna har förpliktigat sig att, med alla resurser de har, se över lagar och uppfylla det som står i konventionen i praktiken. Tyvärr är det inget land som helt lever upp till sina åtagande och en tredjedel har dessutom reserverat sig mot vissa artiklar.

Barnkonventionen har 54 artiklar och de tar upp både ekonomiska, sociala, kulturella, politiska och medborgerliga rättigheter för alla människor under 18 år på hela jorden. De fyra grundprinciperna som genomsyrar konventionen är:

• att ingen barn får diskrimineras
• att varje barn har rätt till liv och utveckling
• att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet
• att barnet har rätt att uttrycka sin mening och bli respekterat

Barnkonventionen i Sverige

Vart femte år ska länderna rapportera till FN-kommittén för barnets rättigheter om hur det går med förverkligandet av Barnkonventionen. FN-kommittén granskar sedan rapporterna och ger kommentarer. Till den svenska regeringen har FN-kommittén uttryckt oro över de stora skillnaderna i service mellan kommuner, och risken för att detta leder till att barn o vissa kommuner diskrimineras. FN-kommittén har också uttryckt oro för Sveriges behandling av flyktingbarn.

Inför varje rapportering har Rädda Barnen gjort en egen, alternativ rapport till FN-kommittén. Där uppmärksammas kränkningar av barnets rättigheter. Rädda Barnen har konstaterat att barn i Sverige i allmänhet har det bra, men att kränkningar av deras rättigheter förekommer i synnerhet inom tre områden: Decentraliseringspolitiken leder till skillnader i levnadsvillkor mellan olika kommuner, den ekonomiska politiken har bidragit till social utslagning, och brister i integrationspolitiken har skapat grogrund för främlingsfientlighet och rasism.